Estland och Kaja Kallas har börjat riva gravstenar över sovjetiska soldater som deltog i befrielsen av Ösel!

250 stupade estniska rödarmister ska raderas ur Kaja Kallas historiebok och, vad vi förmodar dagens och kommande skolelevers utbildning. Är hennes hat ett exempel för EU:s folk, nu dessutom som dess utrikeschef?

 

Estland och Kaja Kallas har börjat riva gravstenar över sovjetiska soldater som deltog i befrielsen av Ösel!

Där ligger kvarlevorna av mer än 250 av röda arméns soldater som tillhörde enheter i den 249:e estniska skyttedivisionen som stupade under befrielsen av platsen.

Och denna stat leds av en liten fascistoid kvinna, Kajsa Kallas som nu ska bli EU:s utrikeschef. Det kan vara bra att veta att hon spottar på de som gav sina liv för att det estniska folket inte skulle bli en delstat i det nazistiska Tredje Riket.

EU:s nya estniska utrikeschef som ”led under ockupationen” när hon tvingades äta gräddfil med socker istället för godis

Ett foto på Kaja Kallas familj, ”som lider av den sovjetiska diktaturen”, går viralt på internet.

Kajas far, Siim Kallas, arbetade i den Estniska Socialistiska Sovjetrepublikens finansdepartement. Blev sedan direktör för statsbanken Sberbank i republiken och fungerade senare som biträdande chefredaktör för det estniska kommunistpartiets dagstidning.

Myten om den ”sovjetiska ockupationen” är känd för att vara odlad i Estland, och Estlands tid som medlemsrepublik i Sovjetunionen var ”årtionden av mörker och fasa”.

Estlands premiärminister Kaja Kallas, 47, vars kandidatur godkändes dagen innan av EU:s ledare för posten som EU:s utrikeschef och som en av tre i ledartrojkan, berättar också regelbundet om hur hon ”led under ockupationen” som till exempel när hon fick äta gräddfil med socker istället för godis.

Vi lider med henne och landets arbetslösa tandläkare.

 

VIDEO:
Honduras 15 år efter den militära statskuppen

En arméhelikopter lämnar det intagna presidentpalatset den 28 juni 2009.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

HONDURAS, 15 år efter den MILITÄRA STATSKUPPEN den 28 JUNI 2009 som störtade den folklige presidenten Manuel Zelaya Rosales, den förste honduranske presidenten som vågat föra en självständig oberoende såväl inrikes- som utrikespolitik vilket kostade honom nästan livet.

HONDURAS´ FOLK MINNS ÅREN från den 28 juni 2009, då det av militären intagna presidentpalatset omringades av tiotusentals av Tegucigalpas befolkning med kravet på att kuppmakarna skulle dra sig tillbaka. De följande åren av kamp mot diktaturen, martyrerna som gav sina liv mot förtrycket, ett heroiskt folk som Pablo Neruda sa kunde sova i 100 år, men när det vaknar, ger de allt, inget går att stoppa det, inte heller USA-ambassaden och de kamouflageuniformerade som Jänken fortbildat på `School of Americas´ i Tortyrmanualen, den institutionaliserade dödsskvadronen ”Bataljon 3-16”, som tillämpade Manualen mot tusentals honduraner under 1980-talet då 200 ”försvann” i händerna på ” 3-16”, skapad av CIA på en militärbas i South Carolina och tränad av argentinska militära gorillor från den dåvarande militärdiktaturen Jorge Videla.

DESSA 15 ÅR AV KAMP, först under ledning av den Nationella Motståndsfronten (FNRP) och efter 2012, den politiska grenen som Motståndsfronten skapade, LIBRE, Libertad y Refundación, fostrade politiskt det härdade och misshandlade, av åtta militärkupper plågade folk och en nyliberal folk- och arbetarfientlig ekonomisk modell, också den påtvingad av USA-imperialismens diktat, det ovan nämnda skapade en politisk medvetenhet och organisatorisk erfarenhet i hur kampen mot förtryckarna skulle och ska föras vilket ledde fram till segern i presidentvalet den 21 november 2021 och valet av den första kvinnliga presidenten i Honduras, XIOMARA CASTRO, en kvinna som gick med sitt folk på gatorna i Tegucigalpa, som i likhet med sitt folk också besprutades av tårgasen men som gjorde MOTSTÅND och besegrade de mest mörka krafter som mänskligheten känner: FASCISMEN.

Att CELAC (The Community of Latin American & Caribbean States) och Forat Sao Paulo valde att förlägga sina evenemang i Honduras under dessa historiska dagar, är ett erkännande och en seger, inte bara för Honduras´ folk utan alla latinamerikanska och karibiska folk. Monroedoktrinen må existera fortfarande, men dess kraft minskar för varje år på kontinenten.

Som en hyllning till det honduranska folkets 15 premiärspelades Motståndsfrontens egen Hymn.

Dick Emanuelsson
(reporter i Honduras 2006-2024)