Jonas Sjöstedt (v) i samma sällskap som ”Krigshunden” James Mattis som beklagar att Trump lämnar Syrien

Jonas Sjöstedt appellerar till en stat som bedriver krig över hela planeten och som under sju år har fört krig via ombud i Syrien.

Jonas Sjöstedt (v) i samma sällskap som ”Krigshunden” James Mattis som beklagar att Trump lämnar Syrien

Av Dick Emanuelsson

Ibland händer det att man inte hittar ord att formulera när ett tema chockerar. Som när nu partiledaren (v) Jonas Sjöstedt beklagar att Trump fattat beslutet att dra tillbaka sina 2000 elitsoldater från ockuperat syriskt område. Samma beklagan kommer från ”Krigshunden” James Mattis, avgående krigsminister i Trumps ministär. Läkaren och krönikören Anders Romelsjö skriver träffande om Sjöstedts zigzag-politik i syrienfrågan [1].

Har inte vänsterpartiet inför historien bränt sig när riksdagsgruppen, med några få hedervärda undantag, röstade för att skicka Jas39 Gripen till Libyen för att backa upp Natos 20.000 bombanfall? Ett sönderbombat Libyen överlämnades till IS och andra psykopatiska redskap i Pentagons tjänst som förvandlat landet till ett helvete varifrån normala människor flyr och många drunknar på vägen.

Men det var samma plan som Pentagon hade för resten av Mellanöstern, bland dem Syrien, att slå sönder nationalstaterna för att rita om kartan i regionen och med hjälp av IS och al-Nusra lägga under sig områdets olja och gas.

Vad menar Sjöstedt med "allierade"? Menar han, i likhet med Trump, att det var USA som krossade IS? Mot alla odds var det den syriska armén som krossade den internationella terrorismens interventionsarmé. Nu säger den påstådda "Fria Syriska Armén", som också stötts av USA men även av svenska regeringen och, som alltid, det lilla trotskistpartiet SP i Sverige (Sic!), att den ska stödja den turkiska invasionen av Syrien och slå mot kurderna. Nu väntar vi på reaktionen från Sjöstedt och (v).

Det ”Kurdiska Kortet”

I stället för att förfäkta det kryptiska ”feministisk utrikespolitik” borde Sjöstedt och vänsterpartiet i stället avslöja Trumps imperialistiska utrikespolitik, att klä av talet genom att använda sig av gamla motsättningar som ett spel på ett schackbräde, sätta kurder mot turkar, kurder mot syrier, Turkiet mot sin syriska granne, eller kristna mot muslimer i ett land där 28 olika nationaliteter och religioner har levt harmoniskt i ett sekel.

Att kurderna delvis har bränt sina kort i den naiva tron att ”mänsklighetens fiende” skulle komma dem till hjälp för att skapa en kurdisk nation, är en illusion som nu gått upp i rök. Därför vänder de sig nu till den syriska armén och Ryssland för att ha kraft nog till att slå tillbaka det väntade turkiska anfallet.

Hur ska Sjöstedt nu ställa sig? Försvarar han kurderna som försvaras av de två nämnda krafterna?

För en partiledare för ett parti som påstår sig vara ”vänster”, och än mer ”marxistiskt”, den mannen och det partiet måste ha en stark ideologisk ryggrad för att försvara sina principiella ståndpunkter.

Det fascistiska attentatet mot Norrskensflamman
som kostade fem människor livet.

Det gjorde hans föregångare i partiet under krigsåren, många gånger till priset av förlorade arbeten, en svartlistning av arbetsgivare men även mer dramatiska uppoffringar. Som när fem personer, två kvinnor och två barn fick sätta livet till när den legendariska Norrskensflamman (inte det subkulturella alster som Anna Herdy har förvandlat tidningen till i dag) brändes ner till grunden 3 mars 1940. Luleås polischef, två officerare från infanteriregementet samt två journalister på högerorganet Norrbottens-Kuriren greps och dömdes till skrattretande straff. Men det dåtida kommunistpartiet och dess medlemmar hade en politisk och ideologisk grund för att försvara sig mot dåtidens politiska motståndare. I dag är det beklämmande att se och höra Sjöstedt falla till föga, av politisk feghet eller brist på denna ”ryggrad”, och göra gemensam sak med arbetarklassens och folkens politiska fiende.

De syriska flyktingarna återvänder. Och vad gör (v) och Sverige?

Den syriska nyhetsbyrån Sana meddelade i början av veckan att 300.000 syriska flyktingar har återvänt under 2018 till sitt sönderbombade Syrien efter att den syriska armén och dess folkmilis, med stöd av Ryssland, har besegrat den interventionsstyrka på cirka 250.000 terrorister från ett 90-tal länder som stöddes och stöds av USA och oljemonarkierna med pengar och militärt materiel. Syrien är befriat så när på ett par mindre områden.

Och frågan inställer sig 1) hur Sjöstedt och vänsterpartiet nu ställer sig till den återuppbyggnad av landet som påbörjat? Kommer man i riksdagen verka för att landet byggs upp? 2) Kommer v:s riksdagsgrupp bidra till att syriska flyktingar underlättas att resa tillbaka till sitt Syrien?

Under 2018 har 300 000 syriska flyktingar återvänt till sina sönderbombade städer och hem.
Vad kommer V:s riksdagsgrupp och svenska regeringen göra?

Olof Palme och USA:s julbombningar av Vietnam 1972

Sju års krig har förvandlat ett av mellanösterns mest blomstrande länder till ett land fullständigt i ruiner som påminner om de värsta bilderna från andra världskriget.

När jag läser Sjöstedt beklagan av att USA&Trump drar tillbaka sina ockupationstrupper från Syrien och jag ser bilderna från detta krigshärjade land, går minnet osökt tillbaka till Olof Palmes tal den 23 december 1972, efter att samma ockupationsmakt hade öst tonvis med bomber från sina B52:or över Vietnams huvudstad Hanoi och hamnstaden Haiphong, inklusive det svenskbyggda sjukhuset som förstördes, ord som borde få Sjöstedt, milt sagt, att fundera på till vem han appellerar:

”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd, och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn.

Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka.

Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu fogas ett nytt namn till raden, Hanoi julen 1972”.

Sa Palme för nästan exakt 46 år sedan och med ett politiskt mod som saknar jämförelse i svensk utrikespolitik, i synnerhet mot giganten på andra sidan Atlanten. Han drog på sig en kanonad av kritik från Vita Huset.

Till Palmes uppräkning kan vi tillägga ytterligare en plats: Syrien. Glöm inte det namnet, Jonas.

Video: Olof Palmes ord den 23 december 1972:

https://youtu.be/vGm4es5rJnQ

[1] Jonas Sjöstedt beklagar att USA avbryter angreppskriget mot Syrien. Av Anders Romelsjö.

https://www.globalpolitics.se/jonas-sjostedt-beklagar-att-usa-avbryter-angreppskriget-mot-syrien/