 |
Som väntat utdelade Donald Trump sina sedvanliga hot om högre tullar med tio procent mot de länder som handlar med BRICS, vilket avvisas med kraft av Kina och de övriga medlemsländerna. |
Militarism och organiserad brottslighet mot folkens utveckling
”Kinas CIPS-betalningssystem överträffar vida det föråldrade SWIFT-systemet
genom att utföra meddelanden, clearing och avveckling på ett omfattande och
billigt sätt i en enda process, vilket reducerar varje transaktion till
sekunder, men som i SWIFT kan ta upp till två dagar, till en mycket högre
kostnad”.
Av Stephen Sefton*, tortilla&sal,
07/07/2025
Engelsk version
DE SENASTE DAGARNA HAR medlemsregeringarna i BRICS+-gruppen träffats i Rio de
Janeiro, Brasilien. I år, jämfört med förra årets möte i Kazan, Ryssland, förväntas inga
betydande framsteg på grund av den uppenbara bristen på fullt engagemang från
den brasilianska regeringen för utvecklingen av en ekonomisk politik som är
verkligt oberoende av nordamerikansk och europeisk dominans.
För närvarande visar de årliga
tillväxtsiffrorna för de största världsekonomierna att Kinas och Indiens
ekonomier växer med mer än 5 % medan den nordamerikanska ekonomin växer med 2 %
i en nedåtgående trend, Japans och Storbritanniens med mindre än 2 % och länder
som Frankrike, Italien och Tyskland med mindre än 1 %.
RYSSLANDS EKONOMI VÄXER
mer än de europeiska ländernas, trots att de utsätts
för tusentals olagliga sanktioner från länder i väst. Så även med den
hänsynslösa ekonomiska aggressionen från dessa regeringar, är de
nordamerikanska och europeiska ekonomierna fortfarande i markant nedgång i
förhållande till BRICS-länderna.
Men även om västvärlden
inte kan konkurrera ekonomiskt med Kina och andra asiatiska länder, och inte
heller militärt med Ryssland, har den fortfarande stora strukturella ekonomiska
fördelar i förhållande till majoriteten i världen tack vare arvet från
århundraden av kolonial förmögenhetsutvinning och sin kontroll över det
internationella finanssystemet.
 |
Vad säger Dagens Nyheter, olyckskorparna i Bryssel eller varför inte, Jens Holm (v), före detta EU-parlamentariker (2006-2009) och riksdagsledamot (2010-2022)? "Rysslands ekonomi är ungefär i storleksklass med Italiens". Jaså. |
ÅR 1945, I SLUTET AV
ANDRA världskriget, kunde den amerikanska
härskande klassen införa en ny världsekonomisk struktur eftersom USA var den
enda världsmakten som inte hade lidit massiv förstörelse av sin ekonomi. De
europeiska makterna som besegrade Nazityskland var djupt skuldsatta till USA-regeringen,
varför de var tvungna att acceptera den internationella finanspolitik som
infördes genom Världsbanken och Internationella valutafonden, kontrollerad av eliten
i USA. Endast Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina och deras allierade förblev
oberoende av det västerländska finanssystemet.
Detta system gjorde det
möjligt för eliten i USA att utveckla en mycket stark nykolonial ekonomisk
kontroll över majoriteten av världens länder. Senare, med USA:s krig mot Vietnam och det
därpå följande övergivandet av guld som ett garanterat stöd till den
amerikanska dollarn, har de andra länderna i världen haft få alternativ än att
köpa amerikanska tillgångar med de dollar de måste ackumulera eftersom det är
den viktigaste internationella reservvalutan. Som flera ekonomer har förklarat
har majoriteten av länderna i världen sedan 1971 i praktiken finansierat de
amerikanska eliternas och deras allierades krig och militarism.
NU ACCEPTERAR INTE
DENNA majoritet längre de begränsningar
som `det kollektiva väst´ ålägger dess folks mänskliga utveckling, eftersom de
kan utveckla nya relationer med den enorma eurasiska marknaden. Dessutom vet de
dessa länder som mottagit krediter från USA-regeringen, att de sannolikt aldrig
kommer att få sina skulder betalda eftersom USA-regeringens skuld har nått
obetalbara nivåer.
Å andra sidan, om de har tillgångar i
form av investeringar i den amerikanska ekonomin, visar exemplet med frysningen
av iranska, venezuelanska och ryska tillgångar att ingen kan lita på de
amerikanska myndigheterna.
En annan avgörande
verklighet är att majoriteten av länderna i världen avvisar USA:s militära
aggression, exemplifierad av förra månadens oprovocerade aggression mot
Islamiska republiken Iran och av USA:s stöd för det israeliska folkmordet i
Palestina. Bakgrunden till att dessa faktorer konvergerar, vilket motverkar `det
kollektiva väst´ dominans, är att Kina, Ryssland och i viss mån även Indien nu
har nått nivåer av finansiell, kommersiell och teknisk utveckling som lämnar
västländernas ekonomier bakom sig.
Mötet mellan
BRICS+-länderna belyser denna verklighet, även om det också visar att Brasilien
och i mindre utsträckning Sydafrika inte har kunnat befria sig från sina
underordnade relationer till det kollektiva västvärlden.
EN ÅTERSPEGLING AV USA-regeringens relativa ekonomiska och militära svaghet är att den har varit tvungen att
tvinga sina europeiska NATO-allierade att öka sina militära utgifter till den
upphöjda siffran 5 % av sina respektive länders bruttonationalprodukt.
En sådan åtgärd innebär det faktiska
slutet för den socialdemokratiska välfärdsstaten i Europa, i linje med de
aggressiva nedskärningarna i sociala utgifter som ratificerades förra veckan av
USA-kongressen.
Nedskärningarna i USA:s
och det europeiska sociala välfärdssystemet återspeglas också i nedskärningar i
deras budgetar avsedda för internationellt samarbete för utveckling.
Ekonomen Michael
Roberts rapporterar att USA:s och dess allierades nedskärningar i
utvecklingsbiståndet i G7-gruppen av rika länder år 2026 kommer att vara 28 %
mindre än det belopp som anslogs 2024.
Faktum är att väldigt
få utvecklade länder någonsin har uppfyllt det åtagande de gjort sedan
1970-talet, att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst till
utvecklingssamarbete. I vilket fall som helst ställer utvecklade länder alltid
villkor av ett eller annat slag för sitt samarbete. Relevant i detta sammanhang
av allt större militarism och minskningen av även de obetydliga smulorna av
utvecklingssamarbete är också den inneboende kriminaliteten i det västerländska
politiskt-finansiella systemet.
UNDER SENARE ÅR HAR DET
`kollektiva väst´ kriminella ondska varit uppenbar i
missbruket av USA:s rättssystem till förmån för USA-ägda `gamfonder´ på
bekostnad av det argentinska folket och stölden av tillgångar från det
venezuelanska folket.
Denna månad har USA-regeringen
vidtagit oberättigade straffåtgärder mot tre mexikanska banker utan att
presentera några bevis, samtidigt som den intensifierat den sadistiska
folkmordsblockaden mot Kuba.
Olagliga ensidiga
tvångsåtgärder (sanktioner) från USA och allierade regeringar mot mer än 20
länder i majoriteten av världen, är fortfarande i kraft. Det olagliga beslaget
av ryska och iranska tillgångar och medel, till ett värde av hundratals
miljarder dollar, fortsätter, bland många andra exempel.
DETTA ÄR I DETTA
GLOBALA politiska, ekonomiska och finansiella
sammanhang i vilket länderna i BRICS+-gruppen och Shanghai Cooperation
Organization gör framsteg i utformningen och implementeringen av alternativa
mekanismer och strukturer till det västerländska finansiella systemet. Det är
troligt att Kina, Ryssland och deras partnerländer i den eurasiska regionen,
såsom Iran, kommer att agera snabbare i detta avseende än länder i andra
regioner, såsom Brasilien och Sydafrika. Betalningssystem som Rysslands SPFS,
Kinas CIPS och Irans SEPAM kompletterar varandra och fungerar som mycket
gångbara alternativ till det föråldrade västerländska finansiella
meddelandesystemet SWIFT.
Rysslands SPFS och
Irans SEPAM-system integrerades helt förra året, vilket kommer att öka
omfattningen och oberoendet för dessa system jämfört med det västerländska
finansiella systemet eftersom 24 länder deltar i SPFS och minst 13 länder
deltar i SEPAM. År 2023 rapporterades det att Asiatiska clearingunionen, som inkluderar
Indien och Pakistan, antog SEPAM istället för SWIFT för bilaterala
affärstransaktioner mellan sina nio medlemsländer. Å andra sidan överträffar
Kinas CIPS-betalningssystem vida det föråldrade SWIFT-systemet genom att utföra
meddelanden, clearing och avveckling på ett omfattande och billigt sätt i en
enda process, vilket reducerar varje transaktion till sekunder, men som i SWIFT
kan ta upp till två dagar, till en mycket högre kostnad.

MEN OM MAN LÄSER årets rapport från Bank for International Settlements, den så kallade ”västerländska
bankirernas bank”, letar man förgäves efter något omnämnande av CIPS, SPFS
eller SEPAM, än mindre BRICS eller SCO. De västerländska centralbankernas
ekonomiska strateger identifierar mycket tydligt problemen i sina ekonomier med
låg produktivitet, kroniskt otillräckliga investeringar, brist på genuin
konkurrens, höga energikostnader och höga transportkostnader, bland annat. Men
de kan inte ta hänsyn till de relationer och system som utvecklas av
BRICS+-länderna och som kan hjälpa dem att mildra och korrigera de problem de
identifierar.
Konsensus bland den
västerländska finanssystemets ledningsgrupp är att världen står inför flera
risker i ett klimat av enorm osäkerhet vars resultat är mycket oförutsägbara.
Men i grund och botten är dessa centralbankirers kommentarer om osäkerhet ett
slags kod för att undvika att erkänna konsekvenserna av vansinnig europeisk
militarism, bristen på efterlevnad av klimatmålen och den destruktiva
amerikanska protektionismen. De identifierar vad de kallar ”geoekonomisk
fragmentering” utan att inse att de själva återspeglar exakt samma irrationella
fördomar hos sina politiska chefer som har orsakat de sprickor som nu pågår i
de internationella relationerna.

VI SER DENNA VERKLIGHET
utvecklas i Latinamerika och Karibien. Medan Kina
stöder och investerar i regional integration, agerar de amerikanska eliterna
genom sin regering för att splittra regionen och förhindra kinesiska
investeringar. Flera ekonomiska studier bekräftar att ett resultat av mer än
ett sekel av amerikansk intervention har varit en mycket låg andel mervärde
till producerade varor som inducerats inifrån regionen. Den låga andelen
industrivaror i regionens export minskar drivkraften mot integration, eftersom
livsmedelsproduktion och produktion av råvaror inte kräver komplexa
leveranskedjor. Även i allmänhet hindrar regionens beroende av USA-dollar för
gränsöverskridande transaktioner och lån och låga investeringsnivåer från
amerikanska finanscentra en djupare regional integration.
Den största utmaningen för
regionens regeringar är i vilken utsträckning de kommer att kunna framgångsrikt
samarbeta med Kina och andra partnerländer för att minska fattigdomen. I
motsats till USA:s ekonomiska aggression och hot erbjuder Kina sig att
förbättra regionens förbindelser, investera i sin logistiska kapacitet och
använda ny teknik för att förbättra produktiviteten och andelen mervärde i sina
ekonomier.
DET ÄR ANMÄRKNINGSVÄRT att den väg som de eurasiska länderna har valt, baserad på solidaritetsinspirerat
samarbete, ekonomisk komplementaritet och respekt mellan jämlikar, är samma väg
som ALBA:s medlemsländer har valt. Denna strategi är helt klart den bästa
garantin för att majoriteten av länderna i världen ska kunna ta sig ur
fattigdom och uppnå ekonomisk frigörelse för sina folk.
 |
Ett massmöte på Revolutionsdagen, den 19 juli i Nicaraguas huvudstad Managua med Daniel Ortega, Chavez, Evo Morales och Kubas vicepresident José Ramojn Machado i den infällda bilden. |
Som kommendant Daniel
Ortega (Nicaraguas president) sa förra året på 45-årsdagen av den
sandinistiska folkrevolutionens triumf:
”. . . det finns en ny vision, en ny
medvetenhet och framför allt viljan och beslutet att uppnå relationer mellan
alla länder på planeten, relationer av respekt, relationer genom vilka vi
integrerar ansträngningar och resurser för att bekämpa hunger, fattigdom och
migration. Och det är vad som händer nu över hela planeten... världens
imperialister försöker naturligtvis förneka integrationen mellan nationer som
vill samarbeta, nationer som integrerar och införlivar sig, som inte invaderar
andra länder eller bombar andra länder, utan går samman för att stärka
relationerna inom det ekonomiska området, inom det kommersiella området, inom
det sociala området, inom det produktiva området. Det är en kamp för fred!
Detta är den första stora brytningen, det första stora slaget mot den
imperialistiska tyrannin som världen har utdelat”!
 |
Nedan: Ett folk under ledning av FSLN, den Nationella Sandinistiska Fronten för Nationell Befrielse, som ledde upproret mot den USA-stödda Somozadiktaturen som kröntes med revolutionens seger den 19 juli 1979. Därefter följde USA:s tioåriga krig under hela 80-talet men som inte kunde störta folket från makten. |
* Stephen Sefton är en journalist, författare från Irland men bosatt i Nicaragua sedan
1996. Han driver ett kooperativ och en skola i Esteli för vuxenstuderande. Han
har under åren ingående skrivit om USA:s krigföring på olika frontavsnitt mot
den sandinistiska revolutionens landvinningar samt om ursprungsbefolkningarnas
framsteg på Atlantskusten under de senaste 18 år av FSLN-regeringar. Han driver även webben `Tortilla con Sal´ som finns på både engelska som spanska.